Hur beskriver man en Podenco Ibicenco?

Även om de kanske kan upplevas som nobla sagoväsen av era besökare så låt er inte luras av den fasaden.

Ibicencon är en ytterst intelligent, aktiv och engagerad hund. De är mycket envisa och självständiga och synnerligen uppfinningsrika. De ser med andra ord till att roa sig själva på ett sätt som kanske inte alltid uppskattas av den mänskliga delen av flocken.

De är mycket nyfikna och vill gärna vara med och sticka ner nosen överallt – i takt med att du plockar i skräpet i soppåsen så plockar de upp det. De kommer att testa alla era gränser till bristningsgräns men det är bara att hålla ut. Förr eller senare så tröttnar även en podenco.

Saker de uppskattar att göra är spår, agility, lure coursing, cykling, apportering och naturligtvis långa naturpromenader som stimulerar alla deras sinnen. De är en frisk ras utan någon större andel ärftliga sjukdomar (dock har det börjat dyka upp problem med ögon/öron vilket skall tas i beaktande i avelsarbetet) så man kan räkna med att få behålla sin vän mellan 12-14 år på våra breddgrader.
De måste tränas med mjuka träningsmetoder, ALDRIG med hot och slag. En podenco som känner sig kränkt kan mycket väl välja att ta första bästa tillfälle i akt till att lämna dig. I det fallet så kan de vara mycket långsinta och som dess ägare måste du helt enkelt vara uppfinningsrik för att motivera din Podenco Ibicenco till att göra det du själv vill.

Detta är generellt inte en hund för dig som när tävlingsdrömmar inom bruksgrenarna men visst finns det undantag med både spårchampions och annat! Allt handlar egentligen om hur duktig Du är på att motivera och engagera din Podenco.

Som ägare så måste man också vara fysiskt aktiv och kunna ta med sig sin hund. Ibicencon trivs inte ensam och helst inte ens som ensamhund. De har en stark flockkänsla och vill vara med sin flock. En ensam podenco är ofta en olycklig podenco. Det här är alltså en ras för dig med mycket humor, självdistans och mängder av tålamod.

Så länge de får tillräckligt med motivation och stimulans är de utmärkta familjehundar då de i all sin energi också är mjuka, vänliga, tålmodiga och trofasta. De är keliga utan att vara klängiga. Många kan uppleva dem lite kattlika då de lite avvaktande och vaksamt studerar en nykomling. Med andra ord så är det inte en hund som slänger sig om halsen på era gäster och önskar dem välkomna. Ägare till dessa hundar brukar säga att: Man äger inte en podenco ibicenco. Det är den som äger Dig.

Man glömmer gärna bort att våra hundar är rovdjur. När det gäller podencoiderna så är det extra viktigt att komma ihåg det. De är avlade för jakt på småvilt så om vi inte är uppmärksamma så kan en och annan katt och kanin i grannskapet ryka med. De lär sig snabbt att familjens smådjur hör till flocken och dem rör man inte men den regeln gäller inte någon annanstans, enligt de flesta av dem.

Vi lovar, ert gemensamma liv blir måhända mycket - men inte långtråkigt!

Jakthunden Podenco Ibicenco

Att jaga med bössa är en nymodighet vi människor hållt på med i ungefär två hundra år. Innan våra moderna jaktvapen fanns är det lätt att tro att det var jakt med pilbåge som härskade. Så är det givetvis inte utan det var fångstnät, gropar och burar som gällde till största del.

För att få rätt bild så måste man tillbaka i historien och se den buskvegetation som kaniner och harar och annat vilt föredrar att leva i och invid. Dåtidens jägare/fångstmän läste av stigarna viltet använde sig av och skärmade av dessa med någon form av hinder för att styra viltet dit man ville eller så lade man helt enkelt ut ett nät vilket jägaren spände upp med ett rep som viltet fångades av.

Nu till hundens roll i samanhanget.
Det är svårt att få upp något vilt i ett buskområde för några jägare då viltet bara skulle smyga runt i buskagen. Hundens näsa och hörsel är överlägsen och framförallt - att det går fortare vilket gör att viltet bestämmer sig för att byta område i all hast. För det mesta är det vittring som hunden jagar på och innan dess är det spår av viltet, för att få kontakt med vittringen. Uppfattar hunden ljud eller direkt kan få se bytesdjuret så är alla sinnen triggade.

Tänk dig en vanlig skogsdunge, denna kallas då för en såt. Om du ställer ut några jägare med gevär istället för med nät där viltet kan tänkas lämna såten och sen släpper in hunden i såten för att leta och driva ut viltet så får jägaren chans till fler byten på kortare tid. Har man sedan fler såtar i ett jaktområde så är en stötande hund att föredra.

Podencon är stötande och passar därför till den här typen av jakt. Vid jakt i riktigt stora skogsområden är det mer lämpligt med en drivande hund av typer som Drever, Stövare, Tax mfl då dessa jagar i flera timmar utan att bryta.

I sitt hemland Spanien
främst då på på ön Ibiza, har Podencon genom årtusenden fått vidareutveckla sin förmåga att jaga självständigt. Det innebär att det i dessa områden är de själva och inte jägaren som jagar, dödar och apporterar. Jägaren har inget gevär utan är endast med som åskådare och tar emot bytet från hundarna och delar ut deras belöningar. De jagar lika gärna nattetid som dagtid. Genom att de här arbetar så självständigt så blir det att de arbetar längre bort från jägaren än där jägaren måste vara inom skotthåll när bytet drivs upp.

Först så söker hundarna av området med sina nosar, de arbetar i flock, för att spåra upp sitt byte. Vanligaste bytet är kanin och hare men även andra mindre och lite större djur förekommer. När de väl fått korn på något så tar synen och hörseln vid. Det är nu som man får se dessa hundars fullkomligt makalösa och trollbindande hopp. Det kan se ut som om de byter riktning i luften mitt under ett hopp.
De är fullkomligt orädda där de far fram, inget kan stoppa deras framfart. De far rakt genom risiga snår, över murar och stenar, ja allt som står i deras väg tar de sig över, med samma trollbindande elegans. Genom sina höga hopp får de också överblick över terrängen och var bytet befinner sig. De tar också hjälp av sin hörsel då synen inte räcker till för att navigera rätt.

När de får ögonkontakt med bytet börjar de skälla och övriga hundar ansluter sig snabbt för att ringa in bytet. Podencon är den enda av Podencoiderna där hunden aktivt tränats till att lämna bytet levande och oskadat till jägaren. Bytet kan givetvis även dödas omedelbart genom att ryggen eller nacken knäcks, om det är detta jägaren tränar hunden till.

Att hunden levererar bytet oskadat och levande till jägaren är mycket användbart tex när kaniner/harar skall vaccineras mot harpest och därefter släppas lösa igen.

Jakttraditioner som dessa ursprungliga metoder i Spanien och engelsmännens rävjakter är en metod som kallas hetsjakt och vilket i Sverige är förbjudet.

Självklart
kan du använda din Podenco till jakt även här i Sverige - med tålamod, mycket träning och förmågan att övertyga din Podenco om att Din idé är den rätta så kan den absolut bli en bra stötande jakthund.

SPIK SPONSRAS AV